tog denna från en annan blogg

Jag stod där stum, tillintetgjord,
och tog emot den skur av hårda ord
med oförtjänad grymhet i
du kastade som stenar i ditt raseri.

Men plötsligt visste jag
att det var inte mig din vrede gällde.
Det var ett hat mot Livet självt som vällde
i vanmakt fram ur en förtvivlad själ
och jag förstod dig bara alltför väl...

(den är lite gammaldags).

Kommentarer

Lämna ditt avtryck här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Avtrycket:

Trackback
RSS 2.0